Det är en stor händelse när ett barn tappar sin första tand. Det behöver du inte vara en tandläkare i Östermalm för att förstå. När den där lilla vita tanden länge har gått att vicka på och till slut plötsligt bara lossnar.
Händelsen signalerar på något sätt att den lilla godbiten – ja barnet alltså – håller på att lämna en period av livet bakom sig. Det är en spännande tid i utvecklingen då det också händer mycket på insidan. På många sätt kan man likna det vid en första, liten, pubertet då barnet på något sätt börjar utforska både den inre och den yttre världen på ett helt nytt sätt.
Som förälder gäller det att vara med och stötta i denna utveckling som ofta kan vara lite jobbig för den lilla människan. Att möta upp känslouppbrott med lugn och förståelse är a och o under denna tid. Annars kan en redan jobbig tid bli ännu jobbigare.
För det är trots allt så att mycket av det som händer under uppväxten sätter sig för livet. Många saker går liksom inte att göra om på samma sätt som när man är vuxen.
Vi vill naturligtvis alla det bästa för våra barn. Det största av allt vi kan ge dem är den resurs som vi har minst av här i livet – tid. Så försök att städa undan lite i livet inför att du faktiskt får barn. Många tar av någon anledning på sig ännu mer ansvar och då kan det bli riktigt svettigt. Att flytta till större hus just när man får en liten knådd är inte något som barnet prioriterar – utan mer vi föräldrar.
Kanske är det värt att istället skala ned och inte behöva återgå till jobbet så snabbt som möjligt. Det enda sättet att få svar på detta är att själv testa att leva teorin.
