Vi människor har alltid funnits där för varandra. Det är på så sätt vi har tagit oss fram till idag. För om alla skulle köra på sitt eget race hade det inte blivit särskilt mycket mänsklighet att tala om.

Från det att vi slöt oss samman till forna dagars stamsamhällen, till dagens civilisation så har vi varit beroende av varandra för att överleva. På senare tid har vi, framför allt i väst, outsourcat med av detta omhändertagande till staten. Det har förstås sina för- och nackdelar och kanske är det fler av oss som börjar upptäcka detta med att ha ett annat sammanhang omkring oss.
För staten med dess institutioner kan inte ersätta ett riktigt community där vi faktiskt har personliga band till varandra.

Med detta sagt så är det såklart viktigt att det finns något sorts skyddsnät för dem som har särskilda behov, till exempel genom en personlig assistent i Borlänge.
Även här är det dock viktigt med personkemi. Finns verklig omtanke och respekt mellan två individer så finns det en värme i relationen som inte går att köpa för pengar. Då blir också omhändertagandet rikare och mer omsorgsfullt. För så fungerar vi människor.

I dessa extraordinära tider, då hela världen ligger insvept i en pandemi, är det särskilt viktigt att vi ser efter varandra.
Att vi kanske hör av oss till människor som vi kanske inte har talat med på ett tag – om så bara för att visa att vi bryr oss. Oavsett om man har drabbats direkt av virusets effekter eller inte så är det alltid uppskattat när en gammal vän kontaktar en.
För vem vet? Kanske återknyter du kontakter med en kompis från förr och ni upptäcker att ni har mer gemensamt än vad ni mindes.

Omtanke är vad som har fört mänskligheten framåt i alla tider.